Det är tidig morgon på flygbasen i Karlsborg, i Västra Götaland, men det skulle lika gärna kunna vara någon annanstans i världen där Försvarsmaktens transportflygplan av typen C-130 Hercules deltar i internationella insatser.
Besättningen på flygplanet med anropssignal ”Tudor 01” har precis börjat planeringen för flygningen som ska äga rum senare under förmiddagen. Uppdraget den här gången är att fälla en styrka på 6-8 soldater som med hjälp av fallskärmar ska landa på flygplatsen.
Noggrann planering
Vid genomgången om uppdraget går man bland annat igenom om det finns något fientligt luftvärn i området man ska flyga. I det här fallet är det så och därför försöker man i möjligaste mån undvika att flyga i luftvärnets verkansområde. Därför beslutar man att det är nödvändigt att flyga på låg höjd, bitvis ända ner till 30 meter, och man följer hela tiden terrängen så det relativa avståndet till marken sällan överstiger 50 meter. Befälhavaren på ”Tudor 01” berättar att när man flyger den här typen av uppdrag är det av största vikt att man har en bra uppfattning om läget i området så man kan anpassa flygningen efter detta.
Efter den inledande genomgången sprider sig besättningen för att fortsätta planeringen i mindre grupper. Man bestämmer att återsamlas för ordergivning före flygning ungefär en timme senare.
Ordergivning med besättningen
Ordergivningen börjar med att befälhavaren går igenom flygningen i stort. Man kommer under uppdraget att vara flygstridsledda av en fingerad flygande flygstridsledningscentral. I det här fallet är det F7s stridsledningscentral, ”Blue Shark” som står för ledningen.
Flyghjälm, skydds- och CSAR-väst bärs under hela flygningen. CSAR-västen innehåller det man kan tänka sig behöva om man tvingas nödlanda på fientligt territorium och även nödsändare för att kommunicera med den undsättningsstyrka som tillkallas för att hämta upp de nödställda. CSAR är en förkortning för Combat, Search, And, Rescue.
Befälhavaren går också igenom hur man ska handha flygplanets varnings- och motmedelssystem, VMS, under uppdraget. VMS är ett system i flygplanet som består av en varningsdel, som varnar för att man är belyst med radar eller annat siktesinstrument och en verkansdel bestående av motmedel i form av facklor som brinner med hög temperatur och remsor som reflekterar radarvågor. VMS används i syfte att skydda sig mot att bli träffad av vapen som styrs med hjälp av radar, eller av vapen som är värmesökande.
Nu är det den taktiska systemoperatörens, TSO, tur. TSO navigerar under hela uppdraget och går därför igenom flygningen i detalj. Avslutningsvis går en av de två lastmästarna igenom vilka rutiner som gäller för CSAR under uppdraget. Det är viktigt att alla kan rutinerna eftersom man inte kommer att bli hämtad om man inte använder rätt terminologi.
Det är av säkerhetsskäl, både för dem som ska undsättas och för CSAR-styrkan att alla använder den överenskomna terminologin, eftersom en räddningsaktion kan ske både i mörker och/eller dåligt väder då man inte kan se den man ska undsätta, eller bli undsatt av.
Uppdraget börjar
Klockan 09.00 svensk tid börjar uppdraget med start från Karlsborgsbasen. I flygplanets lastutrymme är soldaterna på plats. I och med att det är en övning så är det inte riktiga soldater. Soldaterna utgörs istället av en 40 liters vattendunk med fallskärm på. Efter start går flygningen västerut mot inpasseringspunkten. Strax före inpassage i krigszonen går man igenom en checklistan ”Before entering combat area checklist”. Med den checklistan kontrollerar man att allt ombord är klart för inpassage och man osäkrar VMS.
TSO spelar en nyckelroll vid lågflygning
Både inne i och utanför krigszonen flyger piloterna hela tiden enligt TSO:s anvisningar, det vill säga enligt den färdväg som planerades innan flygningen. Vid lågflygning är TSO oerhört viktig. Denne har lagt ut navigeringen med hänsyn till att man inte ska ha några hinder på vägen därför är det också viktigt att man följer den planerade flygvägen, eller om man behöver avvika, följer TSOs anvisningar.
Hela tiden hörs en frekvent kommunikation på flygplanets internkommunikationsanläggning.
– Det kommer en mast till höger, avstånd 10 kilometer.
– Nu ska vi följa den högra delen av sjön där till vänster.
Vid fällpunkten, den punkt där soldaterna ska fällas, knuffar lastmästaren ut dunken som fingerar soldaterna. Fallskärmen öppnas nästan omedelbart, men det hinner man nästan inte se något av eftersom man för att undvika luftvärnet gör en brant vänstersväng omedelbart efter fällpunkten.
Flygningen tillbaka sker odramatiskt och man anmäler till ”Blue Shark” att man lämnar krigszonen, man går igenom ”leaving combat area checklist” och säkrar VMS igen. Klockan 10.30 landar de sex i besättningen på Karlsborgsbasen. Uppdraget är genomfört och nu väntar rapport efter genomfört uppdrag och därefter har man en timmes beredskap för nya uppdrag.
Viktig övning för återväxten
Den här taktikkursen som genomförs av transport- och specialflygenheten på F7 Såtenäs är viktig för återväxten inom transportflygverksamheten med C-130 Hercules och för att nå målet med fjorton insatsberedda besättningar.
Utan den här typen av övning ger man sig inte in i en krigszon. Kursen som pågår cirka en vecka är uppbyggd kring scenarion baserade på de erfarenheter man gjort vid tidigare genomförda missioner med Försvarsmaktens C-130 Hercules. Dessa missioner, FU01 och 02 har varit flygningar till och från Mazar-e-Sharif i Afghanistan med basering i Termez, Uzbekistan och missionen FG01 i Gabon, Afrika.
Vid dessa missioner har man inte flugit på låg höjd, så alla övningsuppdrag under taktikkursen handlar inte om lågflygning. Vid andra uppdrag är det dock vanligt att man flyger lågt. Därför är det också viktigt att öva lågflygning för att vara förberedd för alla typer av uppdrag en C-130 besättning kan ställas inför.