Begreppet ”taktiskt omhändertagande” kommer ursprungligen från erfarenheterna i insatsen Blackhawk Down den 3 till 4 oktober 1993 där 18 amerikanska soldater dog och 73 skadades. Målet för taktiskt omhändertagande av stridsskadad innebär kortfattat att man räddar de som kan räddas och förebygger så att inga ytterligare skadas.
Skillnad mellan civilt och militärt akut omhändertagande
Det finns vissa grundläggande skillnader som man måste ta hänsyn till när man talar om ett akut militärt omhändertagande. Till exempel kan det röra sig om ett stort antal skadade som det inte finns resurser nog att ta hand. Dessutom kan de skadade finnas i ett område som inte är säkert och sjukvårdsutrustning är begränsad. Den som tar hand om den skadade är oftast ensam till en början.
Tre faser
Under utbildningen har kadetterna fått lära sig vad de ska göra vid olika faser när någon kamrat blir skadad i strid. Inledningsvis är det viktigt att den skadade ligger i ett horisontellt läge och gärna bakom ett skydd. När läget är lite lugnare gäller det att göra ett första omhändertagande och att välja en lämplig tidpunkt för detta. Om man väljer fel tidpunkt i en stridssituation kan leda till ökade förluster. Slutfasen handlar om hur evakuering av den skadade sker från platsen.