– Jag hoppas att jag får användning för allt jag lärt mig under värnplikten. Vi ska lösa uppgifter på egen hand med gruppchefen som ledare. Vi ska öva skarp strid med många olika slags vapen, säger Isabel Jimenez, kulspruteskytt och bevakningssoldat.
Den här dagen är den första i just den här övningsserien med skarp ammunition. Innan soldaterna börjar öva, går gruppchefena Rasmus Künstlicher och Zakarias Rosberg igenom övningen noggrant med övningsledaren, löjtnant Martin Hansson. De får tydliga direktiv om i vilken riktning de får skjuta, så att de kan ge rätt order till sina soldater.
– Det är ett litet tag sedan vi sköt skarpt. Det här ska bli kul. Man är mer på tåspetsarna när det är skarp ammunition. Det är ju på riktigt, man ser var det träffar, säger Rasmus.
När första gruppen snabbt och tyst flyttat sig upp för en backe och fått tillstånd att skjuta, blir det likväl eld upphör innan någon hunnit avlossa ett enda skott. En hund har tagit sig in i riskzonen, det är den vallhund som brukar valla de får som betar på fältet. Han har smitit ifrån flocken och sin husse, som en dag som den här befinner sig väl utanför skjutfältets riskområde.
Efter en liten stund lyckas soldaterna locka till sig hunden. Och det är som att den vet att soldaten Kristoffer Olsson är särskilt förtjust i hundar, han hoppar fram till honom och låter sig genast klappas.
– Vilken tur att vi upptäckte den – det finns ju buskar på fältet. Vi avbryter alltid om något levande kommer in i riskområdet, säger han.
När hunden är i säkerhet dundrar övningen igång igen. När motståndaren är bekämpad drar sig gruppen snabbt tillbaka med ett stridsförflyttningssätt som kallas korridor, som gör att några i gruppen kan springa, skyddade av de andra, och sedan byts man av tills alla är i säkerhet från motståndaren.
Sedan är det dags för utvärdering: först med löjtnant Hansson och sedan inom gruppen. I stort har det gått bra, men några detaljer finns förstås att putsa på. Övningarna börjar gruppvis, för att sedan bli mer komplexa. Slutligen kan hela eller halva plutonen öva tillsammans.
– Det vi inte kunnat göra så mycket med de här soldaterna är att öva hela plutonen – några är ju i vakten en stor del av tiden. I stället har vi övat i halv pluton. Fördelen med det är att det blir färre soldater per officer och vi har kunnat följa upp varje soldat noggrannare, säger han.
Ställföreträdande kompanichefen, Sebastian Linde, hade helst velat sluta kalla soldaterna bevakningssoldater och i stället kallat dem vakt- och eskortsoldater.
– Vi har arbetat hårt med att utveckla den här utbildningen. För några år sedan handlade det mest om att bemanna vakten – nu handlar det om att få fram kvalificerad personal till utlandsstyrkan. Jag hoppas också att de som rekryterar inser skillnaden.
Isabel ser fram mot veckan.
– Man vill ju mucka efter att han genomfört en så bra strid som möjligt. Men jag tror att det kommer att gå bra, vi har torrövat väldigt mycket. Men förra veckan var nog ännu roligare, då övade vi strid i bebyggelse. Det gillar jag bäst, säger hon.
Men vissa, som Kristoffer, är glada över att det snart är över.
– Jag var väldigt entusiastisk innan jag ryckte in. Jag visste mycket eftersom min pappa jobbat på P 7. Men jag tycker att det är ganska långtråkigt, även om jag är nöjd med den utbildning jag fått. En del kan jag använda civilt, när jag muckar ska jag jobba som ordningsvakt tack vare lumpen, säger han.