Nu var den äntligen här – dagen för muck. Några rökte cigarr för att fira, andra fällde en tår över att den bästa tiden hittills i livet var över. De har gemensamma minnen som ingen kan ta ifrån dem och de lovar varandra att hålla kontakten och ses igen.
Glädje var ändå den känsla som syntes hos de flesta. Glädje över att ha klarat något som ibland varit hårt och tufft, glädje över nya kamrater, men också glädje över att det är slut på värnpliktstiden.
En av soldaterna som på fredagen lämnade Trängregementet var Mikaela Andersson. Hon har tillbringat de senaste tio månaderna på Ledningsplutonen.
– Jag är nog den enda i plutonen som inte vill mucka. Lumpen är det bästa och det jobbigaste jag har gjort, både fysiskt och psykiskt. Jag har testat och tänjt mina gränser och är psykiskt starkare, det är stor skillnad. Nu har jag nästan bestämt mig för att fortsätta och funderar på att söka till den ettåriga specialistofficersutbildningen. Jag kommer att sakna kamratskapet, avslutar Mikaela Andersson.
Efter några minuter var det tomt och tyst utanför kaserngrinden. Nästa värnpliktsomgång rycker in 27 juli.