Det är lugnt och stilla i skogen. Vinden drar lite lätt, de torra höstlöven rasslar. Något skymtar hastigt vid en enbuske. Inget syns, det kan ha varit ett litet djur. Solen orkar inte igenom de tjocka grå molnen och regnet hänger i luften.
Plötsligt brakar det loss. Hela luften fylls av dån och smatter och överallt är det plötsligt soldater. Krutröken blir hängande och det hörs rop och vrål från alla håll. En soldat ramlar plötsligt ihop. Träffad? Hans kamrater drar honom snabbt bakåt, fram med första förbandet.
Scenen är hämtat från Skövde skjutfält. Det är värnpliktiga på Skånings kompani som drabbat samman med fienden. I scenariot för övningen är fienden en midisk infanteribataljon som under en tid uppträtt fientligt i den zon som Eufor har försökt att skapa mellan midier och kasurier. De värnpliktiga ingår alltså i Eufors styrka som kom in i landet häromdagen. När de fått bort alla fientliga element ur området ska de patrullera och bevaka denna del av landet för att skapa lugn och möjlighet för civila att leva fredat.
En av soldaterna som får en spelad skada är Jesper Sjödell.
– Skit, säger han, man vill ju vara med och strida.
Men han är inte helt förvånad. Det är en ordentligt sammandrabbning med häftig strid och han har sett flera i gruppen som blivit skadade och då insett att risken var stor.
När striden i skogen har pågått en stund får soldaterna understöd. Stridsfordon rullar fram från flera håll och ännu fler pansarskyttesoldater hoppar ur och kan bidra till att besegra fienden. Där kunde det varit slut men eftersom det är en övning blir det istället en utvärdering, vad kunde de gjort annorlunda, kunde uppgiften lösts på ett bättre sätt. Förbandet backar tillbaka och gör små förändringar. Övning ger färdighet.