I ett historiskt perspektiv är luftburen försörjning inget nytt. Redan under första världskriget använde britterna möjligheten att släppa ner förnödenheter från luften. Sedan mitten av 1980-talet har förmågan hos den svenska försvarsmakten legat i dvala. Nu är det åter en efterfrågad resurs i Nordic battlegroup.
Vid insatser utomlands är infrastrukturen ofta dålig, vilket kan göra det svårt att få fram mat, vatten, drivmedel och andra förnödenheter till förbanden. Det är också en större risk för överfall och rån av konvojer. Genom att varva luftburen försörjning med landtransporter försvårar man för grupper att kartlägga och förutsäga hur och var förnödenheter kommer att transporteras.
Vid de två fällningar som gjordes under övningen, levererades totalt 16 kollin med mat och vatten till soldaterna. Varje kolli vägde 600-700 kg. Antalet fallskärmar bestäms av vikten, vilket i detta fall var fem skärmar per kolli.
Jörgen Eliasson är utvecklingsofficer vid Trängregementet och en av de ansvariga för fällningarna.
– Det kan tyckas dyrt att leverera förnödenheter på detta sätt, men ställt i relation till alla lastbilar som kanske inte behövs och framförallt människoliv som kan sparas, så är det ett effektivt sätt att försörja vid missioner i till exempel Afghanistan, säger han efter den första lyckade fällningen.
När lasten har landat, exakt där det var tänkt, tar mottagande förbands soldater emot och lastar upp för vidare transport till det egna förbandet. I detta fall var det K 3 som fick påfyllning av mat och vatten.
Skärmarna togs omhand av Trängregementets soldater, som också har packat varje kolli innan fällning.