– Alla är vi samma människor, i Tchad eller på hemmaplan, men på något sätt är det som om skillnaderna mellan olika personlighetstyper förstärks i en miljö som det här.
Peder Ohlsson är marinofficeren som hamnat i afrikansk öken med ett förband som var tänkt att sättas in i kustnära miljö. När det var dags för en insats i Tchad blev det ändå så att det förstärkta amfibiekompaniet från Amf 1 i Berga var närmast till hands.
– Är du van att ständigt ta tag i saker till vardags blir du ännu mer pådrivande här nere. En glad öppen person känns ännu gladare. Den som vill ha extra ordning och reda blir ännu noggrannare.
I Sverige är våren sen. Termometern utanför fönstret denna sista aprilvecka når knappt över sju plusgrader.
– I Tchad krävs det luftkonditionering i tältet för att kunna vila en eftermiddagstimma. Annars ligger temperaturen snarare över än under 50 grader. Varmt, dammigt…
– Visst sliter det på personalen. Det är inte undra på att också minsta skitsak kan bli hur stor som helst, om man inte tar i tur också med det lilla. Omedelbart
Ingen pärm med svar
Förkortningen TD 01 innebär att Tchadmissionen är den första i sitt slag.
– Finns inget facit, ingen pärm på hyllan med goda råd. Närvaron här och nu är påtaglig. Besluten måste fram.
Som en kritisk punkt nämner Peder Ohlsson "…när egenkraften i förbandet tryter". Vad menas?
– Helt enkelt tiden direkt efter det att förbandet är på plats och kommit igång, när nybyggarfasen ska ersättas av fasta rutiner. När förbandets egna medhavda materiella resurser ska fyllas på ur underhållskedjan. Det är lätt att tappa både tempo och kraft i sådana lägen.
Chefens roll förändras i samma ögonblick. För denne gäller att på sätt och vis ta steget tillbaka:
– Avgörande är att lita på sina underställda. Som högste chef måste du undertrycka dina naturliga kontrollbehov och mer koncentrera dig på att ha överblick. Uppdragstaktiken gäller. Kort sagt, tala om vad som ska uträttas, inriktning men inga detaljorder. Ge underställa chefer möjlighet att lösa uppgiften efter eget huvud.
Riktigt skarpt
Peder Ohlsson är inte den som för dagbok till vardags här hemma. I Tchad fungerar det annorlunda. Anteckningarna är ett stöd, något att hålla sig i:
– Så gott som allt är annorlunda. Tre dagars övning på hemmaplan är här minst 30 dagar i en tuff, fullkomligt annorlunda vardag där verkligheten tenderar att slå över till riktigt skarp, på ingen tid alls
Förbandschef Ohlsson sticker ändå inte under stol med att han som chef gjort en del nya erfarenheter, rättare sagt, justerat sin egen ledarbild:
– Ingen är perfekt. Du måste acceptera att allt inte blir som du tänkt dej. Tid och avstånd, vilket ofta är samma sak, ändrar ständigt förhållanden och spelregler.
Peder Ohlsson återkommer till nödvändigheten i att ständigt hålla samtalet med medarbetarna igång … att lyssna, att kommunicera, att vara tydlig.
Ställer krav
– Vissa saker går inte att kompromissa med. Jag frågar mina underställda chefer före beslut, men jag vill ha genomtänkta svar tillbaka. Kort sagt, det duger inte att ändra sig senare när det tar emot. Om alternativ 2 innebär en helt annan verksamhet, går det sällan att ändra kurs när något väl satt igång.
– Avstånden är enorma och därmed gränssättande, liksom hettan, tillgång till vatten och bränsle, krav på säkerhet, och det självklara i att få rätt saker uträttade i förhoppningsvis, rätt tid.
Under en pågående insats, eller mission som det heter på militärspråk – har då chefen någon möjlighet att gå undan, få tid och plats för sig själv, och kanske få utrymme för det som brukar kallas reflexion?
– Jag är nog en av få människor som har möjlighet till den lyx som avskildhet betyder när alla bor nära inpå varandra. Kan t o m kosta på mig att då och då koppla av och läsa några sidor i en bok.
Sven-Åke Haglund
Fotnot: Den "avskildhet" Peder Ohlsson talar om är ett grönt tygdraperi i ett förläggningstält som delas med 30 andra, ett tält där temperaturen aldrig går under 30 grader. Boken handlar för övrigt om … finska vinterkriget.