"The golden hour", den gyllene timman, är ett begrepp som kan få avgörande betydelse för om en traumapatient överlever, blir handikappad för livet eller dör.
Den försvarsmedicinska visionen är att eftersträva ett medicinskt omhändertagande som motsvarar den svenska civilsjukvårdens, men i realiteten handlar det om att göra det så bra som möjligt under rådande förutsättningar.
Målet är att den nya organisationen, Sjukvårdssystem 11, ska vara färdig till 2011 och nästa Nordic Battlegroup.
"… som ett nervsystem"
Utvecklingen av systemet leds av Försvarsmedicincentrum i Göteborg. Det är en delikat uppgift med många intressenter, som trängregementet i Skövde, förband, sjöflottiljer, F7, helikopterflottiljen, FMV och många fler.
– Man kan säga att vi fungerar som ett nervsystem med ansvar för hela kedjan, från att någon blir skadad i fält tills att han eller hon är på väg hem, säger Magnus Blimark, utvecklingsledare på Försvarsmedicincentrum.
Sjukvårdssystem 11 baseras på NATO:s indelning i sjukvårdsförmågor på olika nivåer och löper från sjukvårdsgrupp och förbandsplats till kirurgitropp och sjukhuskompani. Längs hela kedjan ska det också finnas medicinska evakueringsförmågor via luft, sjö och land, helt enkelt helikoptrar, flygplan och snabba båtar.
Dirigera resurser
Systemet är modulbaserat och kan anpassas till olika typer av missioner och förband.
Nytt för Försvarsmakten är uppbyggnaden av den alarmeringscentral, PECC eller Patient Evacuation Coordination Cell, som ska fungera som ett samband mellan de olika sjukvårdsnivåerna och dirigera medicinska evakueringsresurser och sjukvårdsgrupper inom ett missionsområde.
Centralt i den nya sjukvårdsorganisationen är vikten av ett helhetsperspektiv – från skadeplats till och med att patienten genomgår taktisk medicinsk evakuering.
Tre huvuddelar
Uppbyggnaden av Sjukvårdssystem 11 kan sägas bestå av tre delar: Materielutveckling, rekrytering och utbildning, som drivs i tolv olika projekt på Försvarsmedicincentrum.
Projekten omfattar allt från den enskilde soldatens utrustning och utbildning, förbandsplatsens förmågor och tandläkarkompetens till taktisk Medevac, förebyggande sjukvård och psykiatri.
En flaskhals i processen kan bli materielanskaffningen. Eftersom Försvarets Matrielverk (FMV) är bundet till lagen om offentlig upphandling kan det bli svårt att få fram materiel för att hinna testa allt i god tid.
Kortad rotation
– Men absolut gränssättande är rekryteringen av legitimerad personal. Vi måste hinna bygga upp en utbildningsrytm med kurser för operationslag och de som ska utföra medicinska evakueringar.
– Den nya organisationen ska vara klar till 2011. Det är oerhört kort om tid, säger Leif Härdig, chef för Försvarsmedicin.
Svårast att rekrytera är kirurger. För att få fart på rekryteringen och skapa kontinuitet i organisationen ska man göra två saker: korta ner missionstiderna till sex veckor i stället för sex månader och erbjuda attraktiva traumautbildningar.
Varje läkare erbjuds en individuell plan över exempelvis fem år. Utan militär grundutbildning (lumpen) innehåller första året en grundläggande soldatutbildning och senare en traumakurs i Sverige eller utomlands.
Andra året är läkaren inplanerad för en mission någonstans i världen under sex veckor. Tredje året är det ytterligare traumakurser och år fyra är det åter igen dags för sex veckor ute på mission. Och så vidare.
Till Sydafrika?
Magnus Blimark, som i grunden är kirurg från Sahlgrenska universitetssjukhuset, vill bland annat erbjuda läkare och sjuksköterskor möjlighet att åka sex veckor i flera intervall till traumakliniker i Sydafrika.
– Här finns ett stort traumaunderlag, knivstick och skottskador är lika vanligt som en bruten arm eller stukad fot i Sverige. Landstingen erbjuder begränsat med traumakurser och på det här sättet får man en chans att utvecklas i sitt yrke, säger Magnus Blimark.
Målet är att bygga upp en personalpool som också blir ett nätverk och en gemenskap där man ses vid kurser och föreläsningar.
De cirka 800 svenskar som redan finns ute i internationell tjänst får förstås också sjukvårdsuppbackning av Försvarsmedicincentrum, men tills den nya sjukvårdsorganisationen är sjösatt handlar det inte sällan om att ”släcka bränder” och lösa problem när de uppstår. Magnus Blimark är till exempel tveksam till den medicinska evakueringsförmågan i Tchad.
I beslutsunderlaget
Både han och Leif Härdig pekar på vikten av att sjukvårdsaspekten finns med i den primära analysen inför beslut om insats. Båda efterfrågar också en bättre samverkan kring och en större lyhördhet för sjukvården som nyckelspelare inom Försvarsmakten. Men det har blivit bättre.
Att det finns en viss tröghet i beslutsvägar och brist på delaktighet i analyser tror Magnus Blimark och Leif Härdig delvis beror på att Försvarsmedicincentrum håller på att sätta sig på kartan efter knappt tre år i Göteborg och med uppgiften att bygga en ny sjukvårdsorganisation. Och att Försvarsmakten till viss del har kvar det gamla invasionsförsvaret i väggarna.
Medicinsk insats
– Vi håller på att skruva om det nu. Bland annat genom att göra en handbok i försvarsmedicin. Jag tror att Försvarsmedicincentrum på sikt är det som kommer att ge Sverige en verklig medicinsk insatsförmåga, även civilt, säger Leif Härdig.
Susanne Högdahl