Berndt Grundevik är väl förtrogen med övningsfältet – för tio år sedan var han själv där och sköt under en övning.
– Jag vet väl om utbildningsförutsättningarna ni har här. En av anledningarna till att jag kommer just nu är försvarsbeslutet och att se vilken verksamhet som pågår på P 7. Och det vi ser prov på här i dag är jättepositivt. Det här är en del av det nordiska samarbetet och det är en del av interoperabiliteten, säger han och syftar på att olika länder ska kunna samarbeta utomlands.
Gammalt arv
Men för Sverige och Danmark är det inte första gången de samarbetar – men det var ett tag sedan det skedde ordentligt senast. Överste Lars Møller, chef för Hærens Kampskole som leder den danska övningen, var ställföreträdare i de första dansk-svenska FN-bataljonerna i Bosnien för 15 år sedan.
– Internationellt samarbetet behöver inte vara bra. Det beror på vem man samarbetar med. Att samarbeta med svenskar är bra. Vissa system delar vi, andra är olika. Men det finns en inre kärna, och den delar vi. Vi har samma erfarenheter och samma inställning: vissa saker ska fungera. Det värsta som kan hända är att någon dör på grund av inkompetens. De värderingarna delar vi – därför är det bra med svensk-danskt samarbete.
Major Benny Quick var med och utbildade de svensk-danska styrkorna som var på väg till Bosnien för 13 år sedan här på Ravlunda. Han drar en dråplig anekdot om missförstånd på grund av språket – men är allvarlig när han trycker på vikten av samarbete.
– Övar man tillsammans kan det spara liv, säger han.
Efter samarbetet i Bosnien blev det inte så mycket av det svensk-danska. Olika syn på Nato och EU gjorde att samarbetet till stor del försvann, för att nu återigen vara på uppgång. På senare tid har danska soldater ingått i den svenskledda enheten i Afghanistan.
På väg till Danmark
Överste Jan Pålsson, chef för P 7, ser precis som arméinspektören bara början på ett samarbete.
– Inte bara som nu – att vi är på samma övnings- och skjutfält – utan att vi samövar, och verkligen drar lärdom av varandra. Jag och några medarbetare kommer redan i augusti att åka till Oksbøl för att finna former för ytterligare samarbete, säger han.
Att öva på andra övnings- och skjutfält är viktigt. Att danskarna kom till Ravlunda den här gången beror det bland annat på att det var ont om plats på de danska skjutfälten – och att Ravlunda dessutom ligger betydligt närmre Den Kongelig Livgarde, där de övande soldaterna hör hemma, än deras ordinarie skjutfält.
Men det finns många andra fördelar, förklarar Lars Møller.
– Våra soldater är trötta på sitt vanliga skjutfält. Det här är ett nytt ställe: ny terräng, nya mål, ny miljö, nya utmaningar. Soldaterna vet inte om det ännu, men de kommer att lära sig mycket. När man kommer till en ny plats blir det problem i början, men det gäller att få in ryggmärgsbeteenden även på nya platser. Första gången jag såg en öken var i Namibia -89. Det var en helt ny plats för mig. Men när jag var i Helmand förra året, då kände jag mer att "en öken är en öken". Det är bra för soldaterna att öva på nya platser, säger han.