Unamid är ett samarbete mellan FN och Afrikanska unionen. Uppgiften är skapa stabilitet och erbjuda skydd för de internflyktingar som finns i och rör sig mellan de olika lägren i området. Slutmålet är att ha 19 500 militärer, 6 500 poliser och ytterligare 5 000 civila hjälparbetare på plats, men förutsättningarna för att transportera in och skapa härbärgen för personalen är minst sagt dåliga.
– I dag har vi 7 000 militärer från den gamla missionen AMIS och ett tusental civila poliser på marken. Vi har inget utrymme i camperna för inkommande trupper och ingen kapacitet att bygga nya camper med den mycket begränsade ingenjörtrupp som vi har inne i Darfur, säger Torbjörn Blom.
Avstånden det största problemet
Sudan kan ytmässigt jämföras med Europa, och Darfur är lika stort som Frankrike eller Texas. Det finns bara en hamn i nordöstra Sudan, Port of Sudan, så transporterna måste köras över hela landet. Torbjörn Blom ingår i ett team som planerar för transport av personal och materiel till Darfur.
– Vägnätet består oftast bara av spår i sanden, som då och då blåses bort av de upp till 200 meter höga sandstormarna. Bara ett fåtal vägar är asfalterade, så under regnsäsongen i maj till augusti är det nästan omöjligt att transportera tung materiel. Dessutom saknar vi nödvändig utrustning för att kunna skydda våra egna transporter. Det har hänt att konvojerna har blivit attackerade och rånade av olika rebellgrupper och kriminella grupper.
Brist på vatten
Ett annat problem är den begränsade mängden vatten i Darfur.
– Från början planerade vi att förbruka 86,5 liter vatten per person och dag till dricksvatten, tvätt av kläder, matlagning och hygien. I dag har varje person 44,5 liter till förfogande. På grund av värmen måste kläderna tvättas varje dag och det händer ofta att vattnet i camperna tar slut helt och hållet, säger Torbjörn Blom.
– Men man måste tänka positivt. Alla luktar lika illa.
2,8 miljoner internflyktingar
Det finns uppskattningsvis 2,8 miljoner internflyktingar i Darfur, och i vissa av lägren har samma människor varit bofasta sedan början av konflikten, 2003. Men varje vecka uppkommer nya läger, och de befintliga utökas. Hjälporganisationerna bedömer att det veckovis också rör sig mellan 5 000 och 8 000 internflyktingar inom provinsen.
– Förflyttningarna beror på att attackerna mot lägren har ökat väsentligt den senaste tiden och att de med annorlunda stamtillhörighet eller religiös tillhörighet tvingas till flykt. Det förekommer också strider mellan olika stammar inne i lägren. I sådana situationer gör vi vad vi kan för att medla mellan stammarna i internflyktinglägret, rapporterar Torbjörn Blom.
”En ohygglig syn”
Torbjörn Blom berättar om sina egna upplevelser från besöken i flyktinglägren.
– Eftersom jag flyger helikopter i provinsen och planerar för olika campbyggen har jag sett en del av flyktinglägren. En del av människorna får hjälp och klarar sig hyfsat, men det är inte alla läger som nås av de humanitära insatserna. Situationen i de nyupprättade eller mest utsatta lägren är en ohygglig syn. Vi har sett resultatet av interna strider under primitiva förhållanden och det är svårt att i ord beskriva vad som har pågått och pågår på dessa platser. Jag har fått en annan syn på människans överlevnad efter att ha bevistat de läger som under lång tid, flera år, bara haft besök av kriminella, säger Torbjörn Blom.
– Det behövs en enorm insats och kraft för att hjälpa internflyktingarna i Darfur till stabilitet och en säker tillvaro. Nya utbrytargrupper tillkommer varje vecka.
Men det finns också stor glädje i arbetet.
– De flesta människor jag möter vinkar, hälsar och stoppar mig. De vill gärna prata med mig som kommer från Sverige. Människorna i Darfur är oerhört nyfikna och gästvänliga, och vill alltid bjuda på det oerhört lilla de har, avslutar Torbjörn Blom.
Johannes Hellqvist