Traditionsarbetet har nu, liksom Försvars-makten i övrigt, tagit steget in på den internationella arenan. Detta skedde när jag för ett och ett halvt år sedan, genom min f d K1-kollega Per-Erik Laksjö, kallades upp till Högkvarteret för ett möte med NBG:s chef, dåvarande översten Karl Engelbrektson.
Önskemål om heraldiskt vapen och fana för NBG framfördes och även kommandotecken nämndes.
Då det heraldiska vapnet är grunden för övriga traditionsföremål fick vi börja där. Fyra länder, Finland, Estland, Norge och Sverige var inblandade och det viktiga var att alla skulle känna dig delaktiga i det nya vapnet. Därför gällde det att hitta gemensamma attribut och färger som alla skulle kunna enas om.
Vi slåss för freden
Det gick snabbt att konstatera att alla fyra länderna hade lejonet som ett viktigt attribut i sina nationella heraldiska vapen – det gällde bara att rita ett lejon som varken såg finskt, estniskt, norskt eller svenskt ut.
Nästa fråga var om lejonet skulle ”göra” någonting? Efter diskussion fastställdes att det skulle räcka fram en fredssymbol – en palm- eller olivkvist – med vänstertassen och hålla ett höjt svärd i den högra.
Budskapet skulle vara: Vi erbjuder fred men är beredda att slåss för den.
Runt lejonet skulle ringen av EU-stjärnor ligga.
Vad beträffar sköldens och lejonets färger så innehåller alla fyra nationalflaggorna blått, varför skölden blev blå. Tre av länderna har vitt så detta fick bli lejonets färg medan svärdet och fredskvisten fick Sveriges gula färg vilken även stämmer med EU-stjärnornas.
Norge tillfredsställdes med att lejonets ”beväring” – klor och tänder och tunga – blev röda.
Senare tillfördes Estlands svarta färg, genom att ögat blev svart. Självfallet kan skölden inte krönas av någon krona, men en banderoll med texten ”Ad omnia paratus” (Beredd på allt) lades under skölden. Vapnet ritades därefter av statsheraldikerns konstnär Vladimir Sagerlund.
Kastrerat lejon
Allt hade hittills gått smidigt och elegant men nu började problemen. Enligt heraldikens regler skall ett heraldiskt lejon vara manligt och det skall synas. Detta ogillades av den kvinnliga personalen vid NBG som ville ha ett mer könsneutralt lejon.
Statsheraldikern gick i taket och tvärvägrade att våldföra sig på tusen år gamla heraldiska regler. EU:s kommissionär Solana uppskattade däremot ändringsförslaget och plötsligt var läget låst.
Lejonet kastrerades dock datamässigt och detsamma skedde på fanritningen som gjordes av Kristina Holmgård.
Knappt var detta problem ur världen förrän nästa dök upp:
Som femte nation i NBG inträdde Irland varvid färgerna grönt och orange plötsligt dök upp på kravlistan. Statsheraldikern lyckades dock lösa detta problem genom att påvisa att Irlands statsvapen visade en lyra av guld på blå botten!
Slutligen fick EU-stjärnorna tas bort, då det framkom att NBG skulle kunna sättas in för andra fredsbevarande uppgifter än inom EU. Detta innebar att lejonet förstorades för att bättre fylla ut skölden/duken. Vapnets slutliga blasonering (beskrivning) bör nu vara följande:
"I blått fält ett lejon av silver med svart öga och röd beväring. I lejonets vänstra framtass en olivkvist och i den högra ett svärd, båda av guld."
Fantillverkningen påbörjades i Armé-museums ateljéer den 20 september och skall vara färdig till den 1 december.
Beskrivningen blir:
"På blå duk ett vitt lejon med svart öga och röd beväring. I lejonets vänstra framtass en olivkvist och i den högra ett svärd, båda gula."
En särskild fanspets tillverkas också eftersom den vanliga ju innehåller konung Carl XVI Gustafs namnchiffer.
Kommandotecken
Det ovanligaste traditionsföremålet var dock det som blev färdigt först. Sedan slutet av 1800-talet har högre svenska militära chefer tilldelats ett personligt kommandotecken. Lägsta förband har hittills varit brigad där ett antal chefer tilldelades kommandotecken under 1940-talet. Dessa försvann dock efter bara ett par år. Idag är det ÖB, C OPIL och försvarsgrensinspektörerna som har kommandotecken efter det att militärdistriktchefernas och fördelningschefernas försvann år 2000.
Det fanns en viss tveksamhet hos Försvarets traditionsnämnd om chefen för NBG kunde anses kvalificerad att föra kommandotecken men efter diskussion enades nämnden om att tillstyrka detta. Som teckentyp valdes den som de tidigare fördelningscheferna haft, d v s en duk delad i blått, gult och blått med en blå romersk siffra i det gula fältet. Som siffra valdes V eftersom NBG är den femte uppsatta stridsgruppen inom EU.
Text: Christian Braunstein Foto: Torbjörn Gustafsson