För honom är vapnet, ett granatgevär, inget nytt. Det är det däremot för skytten Jesper.
– Men det börjar sitta nu, säger han efter en dags övning med de andra i plutonen Charlie Romeo.
En skillnad psykologiskt
Förutom befälen har de även fått utbildning av de ordinarie granatgevärsskyttarna.
När de kommer tillbaka från sin julledighet är allt förmodligen som vanligt – men ändå inte. Nu ska soldaterna vara beredda. På tio dagar ska soldaterna i Nordic Battlegroup kunna vara på plats i en oroshärd någonstans i världen. Medan de väntar fortsätter utbildning och förberedelser.
– Just här, i vardagen, tror jag inte att det kommer att vara någon skillnad. Kanske blir det lite andra uppgifter. Men psykologiskt blir det nog skillnad, säger Rickard.
– I tanken vet man ju att man kan få åka någonstans, säger Jesper.
Redo att åka
För kort tid sedan dog en av deras kamrater i bataljonen i en olycka i Skövde. Olyckan har satt sina spår även i dem som inte är direkt berörda.
– Det är väldigt tråkigt. Men jag har räknat med att sådant kommer att hända i Nordic Battlegroup, att några kommer att dö. Men inte att det skulle vara så tidigt, redan under utbildningen. Men jag har satt ribban högt och räknar med det värsta – då blir man inte besviken, säger Rickard.
De känner sig redo att åka.
– Det som rör min tjänst, vagnen, det kan jag. Men däremot skulle jag gärna öva mer skyttestrid, säger Jesper.
De är inte oroliga fastän all materiel inte kommit.
– Jag utgår från att vi inte kommer att åka utan att vi har tillgång till allt det vi behöver på den plats dit vi ska. Annars får man väl stanna hemma eller säga upp sig, säger Rickard krasst.
Annorlunda med yrkessoldater
Ställföreträdande chefen för Charlie Romeo, officeren Henrik, ser fram mot första januari.
– Jag har förtroende för mina chefer och för min pluton. Här, i min kompanivärld, finns inga otryggheter. Men det blir nog ingen skillnad den dagen – det blir det först den dag vi får veta att vi ska någonstans.
Två gånger har han varit på väg att göra utlandstjänst men i slutänden har han av olika anledningar stannat hemma. Nu hoppas han att han kommer iväg.
– Det är entusiasmerande och spännande att hålla på med det här. Det är ju verkligt – det är ju det här som Försvarsmakten ska göra. Det är annorlunda att jobba med frivilliga, kontraktsanställda soldater jämfört med värnpliktiga. Här handlar det mer om att utbilda än att leda. Det fungerar jättebra med de här gossarna.
Men det är inte bara jobbet att ta hänsyn till för den som är soldat i Nordic Battlegroup.
– Jag har fru och en son som är sex veckor. Har man familj finns det nog aldrig något tillfälle när det "passar bra" att lämna den, men jag har stöd hemifrån. Det är nödvändigt. Och min fru har stöd här hemma om jag skulle åka, av släkt och vänner.
Utan listor ingen ordning
Medan Charlie Romeo övar ladda – patron ur packar packgruppen tillsammans med personal från logistikavdelningen, FM Log.
På vissa ställen ligger materielen fortfarande lite huller om buller efter slutövningen i Boden, i en låda samsas skokräm med skoborstar med toapapper. Någon hittar en minvarningsskylt och en annan undrar om flaggorna kan packas – men det går inte, för de står inte i listorna. Blir det fel i listorna blir det fel överallt. Kvartermärstaren Ola, ansvarig för kompaniets materiel och underhåll, har blivit expert på listor. Mellan tummen och armbågen gissar han att kompaniet har 90 000 olika prylar, allt från strumpor via vapen till stridsfordon med alla tillbehör. Åtta till tio containrar räknar han med att fylla, men då ingår även mat och vatten.
– Men patrulltält saknar vi fortfarande. Vi får väl sova i fordonen om det är så. Vi har tillräckligt med materiel för att kunna genomföra en insats, säger han nöjt.
Måste tänka på allt
Efter noggrann planering ska nu allt ställas i förråd, så att det snabbt går att packa och flyga eller skicka det med båt någonstans i världen.
– Det svåraste vi ställts inför är att bestämma vad vi ska ha med om vi åker som lätt alternativ och vad vi ska ha om vi åker som tungt, med alla stridsfordon. Och man måste tänka på allt – att beställa batterier till exempel, säger Ola.
Två gånger har han varit i Kosovo – en gång som chef på fordonet PBV och en gång som plutonchef.
– Men det här är något helt annat. Jag får en helt annan förståelse för hur det fungerar på högre nivå. Att vara kvartermästare är utvecklande, engagerande och roligt men det kräver också mycket. Men jag har bra medarbetare, det är viktigt, säger han.
Svårt för alla att få allt
Här hemma är det inte bara kollegorna i förbandet som är viktigt, utan även personalen som stödjer hemma. Vissa är båda delarna. Förrådsmannen Lars, som hjälper till att packa den här dagen, ingår i Nordic Battlegroup, men på logistikenheten NSE (National support element) som utbildas i Enköping men som även arbetar kvar på sina ordinarie arbetsplatser då och då.
– Det här är kul, särskilt som det är första gången FM Log som organisation är med som en egen enhet.
Däremot är han lite bekymrad för de värnpliktiga som rycker in efter jul.
– Alla jagar grejer just nu, till många olika insatser. Det gör att de värnpliktiga nog kommer att ha svårt att till exempel få rätt storlek när de ska ha byxor. Och det tycker jag skickar fel signaler – det är ju dem vi vill ha med i insatser framöver.
Anja Edvardsson