Bärgningsbandvagn 120, BGBV 120, bygger från början på den tyska BGPZ 3 (Büffel). Vagnen har samma chassi och prestanda som Stridsvagn 122. Förbanden I 19, P 7 och P 4 har vardera ett fordon per stridsvagnskompani. Besättningen består av 3 man: vagnchef/skytt, förare och bärgningsman.
Fordonet har maximalt drygt 100 tons dragkapacitet, men vanligen kopplar man upp för cirka 70 tons dragkraft. Med bärgarens kran, som har en maximal lyftförmåga på 30 ton, klarar man motorbyte och tornlyft av det 21 ton tunga tornet på stridsvagn 122.
Huvudvinschen har en dragkapacitet på 35 ton vid så kallad enkelpart (linlängd = 160 m). Hjälpvinschen som används i oländig terräng för att dra fram material och utrustning har en dragkapacitet på 1,5 ton (linlängd 230 m).
Schaktbladet används i första hand som markförankring vid bärgning, som markstöd vid tunga lyft, samt till röj- och schaktarbeten.
Med stridsbogseringsutrustningen kan man koppla upp en Stridsvagn 122 och bogsera den i skydd utan att besättningen behöver göra avsittning.
Beväpning
På vagnschefsplats finns Ksp M/58 7,62 mm, som är till för vagnens närskydd liksom rökkastarna (Galix) – 15 till antalet. (Vapenvaggan är förberedd för antingen T Ksp 12,7 mm eller 40 mm granatspruta.)