Ugglan står på startrampen färdig att skjutas ut med en hastighet av ca:130km/h.
Foto: Egon Palo

TUAV Ugglan förbereds inför start.
Foto: Jens Ramhöj/Försvarsmakten

Försvarsmakten anskaffade 1999 ett taktiskt UAV-system från Frankrike, "Sperver", i Sverige kallat "Ugglan".

Totalt inköptes tre kompletta system, från början tänkta att stödja underrättelseinhämtningen i nord-, syd- och mellersta Sverige. De tre systemen sammanfördes och utgjorde ett UAV-kompani i underrättelsebataljonen.

UAV-förbandet var ett grundutbildat fältförband främst avsett för att kunna tillgodose taktiska underrättelsebehov samt att kunna leda och/eller reglera av annat förband avgiven direkt- eller indirekt eld. Förbandet ingick som en av delarna i ett integrerat underrättelse- och bekämpningssystem. Förbandet skulle kunna överföra information, inhämtad över stor yta och på djupet av angriparens område.

Farkosterna var utrustade med sensorer som överförde bildinformation till en markstation utan tidsfördröjning. Förbandet kunde snabbt sättas in, ha lång räckvidd, med dager- och mörkerkapacitet vilket gjorde att den taktiske chefen kunde optimera användandet av sitt förband.

Start och landning: Farkosten sköts iväg med tryckluft på en ramp och landade efter genomfört uppdrag med hjälp av fallskärm och luftkuddar. Farkosten hämtades med hjälp av bärgningsbandvagn och färdigställdes för nästa uppdrag.

Ett system innehöll följande materiel:

Systemet bestod i stort av en markstation med länk, en klargöringsdel med bland annat rampfordon, klargöringsbandvagn, bärgningsbandvagn, tre stycken UAV-farkoster samt en stabs- och trossdel.

Markstationen:

I markstationen planerades, leddes och slutfördes uppdraget med stöd av kartdatabas. Sensorbilden visades/lagrades i realtid. Bilderna sparades med tillhörande koordinatvärden (WGS 84, RT 90, UTM och ED 50).

Förändring av farkostens flygrutt kunde ske i markstationen av flygföraren under pågående uppdrag genom att flytta på redan angivna punkter på den digitala kartan. Sensorbilden/filmen som länkades ner från farkosten visades på utvärderarens datorskärm samt lagrades i videobandspelare – i realtid.

Ögonblickslinjer lagrades efterhand ner i datorerna av sensoroperatören, med en koordinatriktighet på 50 meter när. Dessa bilder kunde därefter "plockas upp" för ytterligare utvärdering av inhämtningsledaren/fototolken.

Sensorer:

I sensorpoden ingick två sensorer, en IR-kamera (för dager och mörker) och en svartvit lågljus-TV, NIR (för dager). I nosen fanns dessutom en färgkamera (CCD) riktad framåt/nedåt som stöd för navigering av farkosten.

Sensorerna möjliggjorde upptäckt av ett normalobjekt, exempelvis stridsvagn, på cirka 4500 meter och klassificering på cirka 2500 meter. Lägesnoggrannheten var bättre än 50 meter. Systemet hade styrlänk upp/ner samt videolänk ner.