Som ytstridsoperatör kan du få arbeta på korvett, minröjningsfartyg, eller på underhållsfartyg. Du arbetar inom området ytstrid som operatör eller signalmatros.
Som signalmatros har du bryggtjänst vilket betyder att du kommunicerar optiskt med militära fartyg som du inte kan identifiera. Själva signaleringen innebär att du med lampan i hand trycker morsekoden för ditt fartyg och sedan inväntar ett svar från det okända fartyget. När svaret från det andra fartyget kommer hjälps alla på däck åt att ta emot signalen och ni kommunicerar sinsemellan via radio. På vissa fartyg tjänstgör två signalmatroser, en på varje sida (bryggvinge) av fartyget.
Signallamporna är vita på dagen och röda eller gröna på natten för att inte blända det andra fartyget. Röd signal betyder att du står på vänster bryggvinge på ditt fartyg och grön att du står på höger vinge. Som signalmatros får du en fördjupad utbildning i morsesignalering. Förutom att kommunicera med andra fartyg håller du utkik, med ögat och kikare, och rapporterar till vakthavande officer (VO) vad du ser på ytan och i luftrummet: fartyg, helikoptrar, flygplan. Du hjälper också VO att styra fartyget och som alla matroser deltar du i däcksarbetet med underhåll av all materiel samt förtöjning.
Som operatör vid ubåtsjakt sitter du vid sonaren i stridsledningscentralen tillsammans med ännu en operatör, två befäl och en taktisk officer som är den som ytterst fattar beslut om vapeninsats. Din uppgift är att hitta och klassificera större föremål som ubåtar eller torpeder i vattnet. Du har hörlurar för att lyssna på ljuden som den passiva sonaren upptäckt i omgivningen. På en datorskärm framför dig ser du vad den aktiva sonaren upptäcker via det eko som studsar tillbaka om det stöter på föremål. När uppdraget är spaning använder ni aktiva sonarer och när uppdraget är eskort, att skydda ett annat fartyg, använder ni passiva. När ni funnit ert mål och klassificerat det som fientligt avfyrar ni en torped mot målet.
En stor del av ditt arbete som operatör går ut på att underhålla ditt system, själva sonaren. Det handlar om att smörja stången som mikrofonen till den fasta sonaren är fäst på och som fälls ut ur skrovet. Du ska också se över alla brytare så att allt är strömsatt. Du ska vid behov byta ut proberna – små ”raketer” som kan mäta olika ljudhastigheter i vattnet. Du ska kopiera upp sonarprotokoll som ni har för dokumentationen. Förutom den fasta sonaren som sitter i skrovet använder ni en kabelsonar. Den är stor som en minibuss och är fäst vid fartyget med en kabel. Ni har också en ”rov” i utrustningen, en undervattensfarkost som likt en radiostyrd bil kan styras mot ett mål och där utföra uppgifter eller klassificera föremålet.
När du arbetar som sonaroperatör inom minjakt sitter du vid sonaren på ett minröjningsfartyg, intill undervattensstridsofficeren. På din skärm letar du efter tänkbara minor – det vill säga mindre objekt på närmare avstånd än vad operatören vid ubåtsjakt letar efter. Eftersom minor läggs ut i syfte att spärra vägen för fartyg som vill passera ligger de oftast på en linje med 100–300 meters mellanrum. När du hittat något intressant på din skärm går du upp på däck och sjösätter undervattensfarkosten som med sin kamera kan hjälpa dig att klassificera föremålet.
När du inte sitter i sonaren ”gängar du ror”, det vill säga styr fartyget efter order från VO som sköter navigationen. Du står också utkik. Till kaj är du ofta arbetsledare inom ditt ansvarsområde, en mellanhand mellan befäl och sjömännen.
Som operatör bär du ett stort ansvar för att klassificeringen av det sökta föremålet verkligen blir korrekt. Det kan vara pressande, dels innan du hunnit skaffa dig ordentlig erfarenhet, dels för att du kanske är sjösjuk samtidigt som du måste rikta din fulla uppmärksamhet mot skärmbilden och det du hör i lurarna. Det blir också en del matematik när du ska räkna ut kurser så du måste ha huvudet med dig. God fantasi är bra att ha då du ska försöka klura ut vad det är du ser på skärmen, du måste kunna arbeta självständigt och fatta beslut.
Att vara till sjöss i flera veckor kan vara en annorlunda påfrestning – det är trångt, du är aldrig ensam och du saknar möjlighet att lämna fartyget. På köpet får du uppleva en gemenskap som är unik.