Det låter lite som en kod.
– 29 G, säger någon.
– MA 02 och BA 99, svarar en annan.
De invigda nickar igenkännande.
Nyckeln till detta kodspråk heter FN-tjänst, eller utlandstjänst som det kommit att kallas i senare tid. Sedan snart ett halvt sekel har alla svenska förbandsmissioner haft sin egen beteckning i form av kombinerade bokstäver och siffror. Under dessa beteckningar har missionerna sorterats i militära pärmar och datafiler, och även för alltid bevarats i minnet på dem som var med.
Trots sin korthet innehåller dessa beteckningar information om tid och plats; oftast ett halvår, alltid i något oroligt hörn av den konfliktfyllda värld som utgjorde det sena 1900-talet. För de införstådda innehåller dessa prosaiska teckenkombinationer allt från fullt krig med stupade svenska soldater till stillsamma solnedgångar över sanddyner och tältmässar.
Nummer 1 följdes av många fler
Den första svenska FN-styrkan lämnade Sverige i november 1956. Syftet var att stabilisera Mellanöstern efter Suezkrisen, och den svenska truppen om 340 man kallades i de militära rullorna till en början bara för "FN-bataljon nummer 1". Få kunde väl då ana den långa rad av missioner som komma skulle. Personalen åkte hem efter ett halvårs tjänstgöring, men Sveriges engagemang kvarstod. Andra personalomgången fick sålunda beteckningen 2, och de ersattes ett halvår senare av nummer 3 och så vidare.
Därmed hade man präglat ett mönster som består än idag. Bytet av personal var sjätte månad kom att kallas rotation. När det sommaren 1960 tillkom ytterligare en fredsbevarande insats - i Kongo - infördes växelvis numrering mellan de två olika skådeplatserna. Bataljon nummer 8 överfördes till Kongo, och för att kunna skilja på administrationen kring de olika uppdragen infördes nu även en bokstav efter bataljonsnumret. Den bataljon som dittills varit Sveriges första och enda FN-uppdrag fick hädanefter udda nummer följt av bokstaven G vilket stod för Gaza: 11 G, 13 G och så vidare, medan Kongobataljonerna fick de jämna numren 12 K, 14 K och så vidare.
Ännu en bokstav införs
Detta mönster upprepades senare med exempelvis 52 M och 54 M (för Mellanöstern) vilka löpte parallellt med 53 C och 55 C (för Cypern) samt ännu senare växelvis mellan C och L (för Libanon). Den ursprungliga numreringen hängde kvar och rullade på ända tills den sista underhållsbataljonen 118 L åkte hem från södra Libanon hösten 1994.
I början av 1990-talet infördes ytterligare en bokstav, och sedan dess har man för varje ny kombination också börjat om numreringen från noll. Exempel är SA 01: fältsjukhuset i Saudiarabien under Gulfkriget 1991 respektive MA 01: deltagandet i den nordiska FN-bataljonen i Makedonien. Den första bataljonen till Bosnien 1993 fick beteckningen BA eftersom det kanske mer logiska BO redan tidigare använts i betydelsen beredskapsorganisation. Även om bokstäverna varierar, så kallas varje ny förbandsmission som Sverige sätter upp numera således i soldatmun för en "noll-etta".
Koderna förenar för alltid
I början av 2000-talet kom så den senaste förändringen som innebär att bokstavsbeteckningen inte längre alltid kan kopplas till det geografiska området. Missionen i Afghanistan kallas FS vilket kommer sig av att fredsstyrkan Isaf (International Security Assistance Force) till en början var tänkt att ersättas av en styrka som fick arbetsnamnet Follow-on Security Assistance Force, förkortat Fosaf. I den vevan döptes det svenska bidraget till FS, en beteckning som hängde kvar trots att styrkan fortsattes att kallas ISAF. Ett annat exempel är det svenska bidraget till EU-styrkan Eufor i Makedonien som rätt och slätt kallades EU 01.
Beteckningarna i detta kodade språk har skiftat över tiden, men betydelsen har förblivit densamma; en särskild tid på ett mer eller mindre oroligt ställe i fjärran land. När några av alla de tiotusentals svenskar som har gjort en insats för freden träffas räcker det oftast med att någon uppger ett "53 C" eller ett "BA 01" för att de ska mötas av insikt och kanske också ett eftertänksamt:
– Aha, du var med där.
Text: Adam Folcker