
Hangaren som för bara en vecka sedan sjöd av liv ekar nu tom.
Foto: Johan Brolin/Försvarsmakten
Stegen ekar tyst i den jämförelsevis tomma hangaren. Här, i hangar 407 på Naval Air Station Sigonella, har stora delar av det svenska flygvapnet verkat sedan den 2 april. Insatsen som inleddes med FL (Flyginsats Libyen) 01 och som förlängdes med FL 02 har ingått som en vital del i den Nato-ledda operationen Unified Protector.
Sverige har utgjort 25 procent av operationens spaningsresurser har stått för 37 procent av det spaningsunderlag som högre Nato-stab har fattat sina beslut på i insatsen över Libyen. Efter att Försvarsmaktens fem JAS-plan lämnade basen den 25 oktober har personalen arbetat hårt med att avsluta arbetet på plats för att kunna få hem de sista delarna den 30 oktober.
Allt arbete skulle synkroniseras inom förbandet så att rätt utrustning packades och lastades i rätt ordning. Alla avtal med amerikaner och italienare skulle avslutas och allting skulle genomföras på ett säkert sätt. Hur gick det då?
– Allting har flutit på bra. All personal har gladeligen tagit på sig arbetsuppgifter även utanför sitt eget arbetsområde för att vi skulle lyckas med redeployeringen. I princip var vi klara efter två dagars arbete. Det känns bra att viljan att avsluta på ett snyggt sätt präglades av samma arbetsglädje och intensitet som jag har sett hos personalen under hela tiden vi varit här, säger förbandschefen överste Fredrik Bergman.
Att sammanfatta en sådan här mission utan att något glöms bort är inte lätt. I backspegeln kan man dock konstatera att allt som gjort har gått väldigt fort och inte alltid med det bästa läget vad gäller förberedelser. Från det att riksdagen tog beslut om att sätta in FL 01 tills förbandet var på plats tog det mindre än 24 timmar. Efter beslut om förlängning i insatsen hade förbandsledningen mindre än tre veckor på sig att rekrytera, utbilda och komma på plats och allt detta då Sverige var på väg in i semesterperioden. Även den förlängning på 30 dagar som genomfördes med FL 02 kom med kort varsel men även den löstes ut på ett grannlaga sätt.
Fredrik Bergman sammanfattar sina intryck från det att han i juni fick förfrågan om att vara chef på förbandet FL 02:
– Flygvapnet har visat upp en flexibilitet utöver vad som kanske inte alla trodde var möjligt. De sista sju månaderna har verkligen visat att det är ett modernt flygvapen med efterfrågad kapacitet som står sig väl med internationella mått mätt. Vi visar med all tydlighet att vi är en del av det nya moderna svenska insatsberedda försvaret. Det vi har gjort hade inte varit möjligt utan det stöd vi har haft hemma i Sverige, i form av flygvapenförbanden och den flygtaktiska staben men främst alla anhöriga som har dragit ett stort lass när vi har varit borta. Till dem och till all personal som på något sätt bidragit till att vi lyckats så väl vill jag framföra mitt varmaste tack. Det hade inte varit möjligt utan er, avslutar Fredrik Bergman i ett plan någonstans över Europa på resan hem till Kallax, Luleå.