Den starka försvarsviljan hade nu lett till att folket krävde en ny typ av krigsförband. Dessa skulle bestå av frivilliga yngre och äldre män.

Våra värnpliktiga soldater tjänstgjorde i beredskapsförbanden som bevakade landets gränser. Men den som vid 47 års ålder lämnat försvaret eller den ungdom som ännu inte gjort sin värnpliktsutbildning var rekryteringsbar till hemvärnet. Intresset var stort och redan under hösten 1940 hade 90 000 män anslutit sig till förbandet. Utredarna hade räknat med att ett färdigt hemvärn skulle omfatta ca 50 000 man.

Hemvärnets förste chef var överste Gustaf Petri. Han hade som ordförande i 1940 års hemvärnskommitté utrett frågan om ett nytt ”skyddsförband”. Petri var också den som organiserade och ledde hemvärnet från första början och fram till 1947. Han utnämndes till generalmajor 1946.

Uniformer och vapen till soldaterna var under många år av ojämn kvalitet och materielen räckte inte till alla. De första soldaterna hade enbart armbindel med landstormsmärke på och i bästa fall ett mausergevär eller en hagelbössa. Hemvärnet fick länge finna sig i att ”ärva” utrustning som tidigare använts av i första hand arméförband.

Lottorna och Röda Korset inledde tidigt samarbete med hemvärnet. Det var viktigt att lösa de nödvändiga mat- och sjukvårdsfrågorna genom samverkan med andra organisationer. De första hemvärnsmusikkårerna kom till och hemvärnet fick en egen fana. 1941 kom tidskriften Hemvärnet ut som en bilaga till tidningen Folk och Försvar. Andra tidiga och viktiga milstolpar i vår historia är tillkomsten av Hemvärnets stridsskola, HvSS, 1943, det första driftvärnet som var ett hemvärn knutet till företag, organisation, verk eller myndighet, bildades 1944, 1945 beslutades att alla soldater skulle få uniform m/1939 och det tog sedan mer än fem år innan alla tilldelats uniformen, 1948 arrangerades det första rikshemvärnstinget som är hemvärnets ”riksdag” med förtroendevalda representanter för hemvärnssoldaterna och hålls vartannat år och 1956 skapades och genomfördes för första gången den ungdomstävling som fortfarande engagerar ca 300 ungdomar, varje år i augusti, på Hemvärnets stridsskola.

Hemvärnets viktigaste uppgift efter beredskapsåren och under det kalla kriget var att skydda och bevaka våra mobiliseringsförråd. Förbanden skulle se till att de inkallade krigsförbanden under säkra former kunde finna och utrusta sig med vapen, uniformer, fordon med mera.

Hemvärnet växte och bestod i mitten av 1980-talet av ca 120 000 kvinnor och män. Uniformer, vapen och annan utrustning blev efterhand allt bättre. Nya förband skapades. 1985 började man organisera hemvärn med marina uppgifter. Förbanden hade självklart båtar. Utvecklingen av s k försvarsområdesflyg i samarbete med frivilliga flygkåren påbörjades 1987 och försök med hemvärnshundar startade 1988. Från 1 juli 1989 kan kvinnor som genomgått militär grundutbildning antas som hemvärnssoldater… 1995 är alla gevär m/1896 utbytta. 1999 ska äntligen all personal ha fått uniform 90. I mitten av 2000-talet bildades ett mer kvalificerat hemvärn med egna fordon. Soldaterna har längre årskontrakt och har den bästa utrustningen. I dessa insatsplutoner och –kompanier ingick 2007 drygt 5 000 soldater.

Antalet soldater i hemvärnet minskar drastiskt efter flera försvarsbeslut och organisationsförändringar i Försvarsmakten. Intresset att delta i övningar och utbildning är inte lika stort som i kristider. År 2000 var numerären 70 000 och fem år senare drygt 40 000.

I juni 2005 lades driftvärnet ned och samma höst beslutade rikshemvärnstinget att hemvärnet inte skulle byta namn. Dock blev det klart att vi skulle få använda tillnamnet – nationella skyddsstyrkorna.