Incidentberedskap är mer än jaktflyg

Försvarsmaktens incidentberedskap har diskuterats flitigt den senaste tiden och intresset är fortfarande stort. Media började ställa frågor efter att ryska bombplan flugit i riktning mot svenskt territorium. Vid det tillfället gick det svenska incidentflyget inte upp. Och det är inget konstigt med det, menar insatschef Anders Silwer, som nu kommenterar hur beredskapen fungerar.

Systemet för att övervaka Sveriges luftrum består av fler komponenter än incidentflyget. Bland annat fasta radarstationer, flygande radar, spaningsflyg och signalspaning. Foto: Försvarsmakten

– Vårt system för övervakning av vårt luftrum består att flera olika komponenter. Fasta radarstationer, flygande radar, incidentroten, spaningsflyg och signalspaning gör att vi kan följa och identifiera flyg från andra länder utan att behöva gå upp med jaktflyget, säger Anders Silwer.

Hur Försvarsmaktens beredskap ser ut beror på utvecklingen i närområdet, rådande hotbild och den egna verksamheten. Beredskapen anpassas också efter årstider, tid på dygnet, väder och tillgängliga resurser.
– Vi kommenterar normalt inte bereskapsgraden vid egna förband. När det gäller den här enskilda händelsen, kan vi i alla fall säga att vi hade kunskap om övningen, även om just den här omfattningen inte gick att förutse. Däremot följde vi planen under deras övning, säger Anders Silwer.

De ryska flygplanen var aldrig inne över svenskt territorium, utan höll sig hela tiden i internationellt luftrum.
– Det är alltid medvetna val som styr vårt agerande. Så även i det här fallet, säger Anders Silwer.

I media har man också diskuterat vilken beväpning incidentroten har och jämfört med andra länder i närområdet.
– Grunden är automatkanon, men naturligtvis justeras beväpningen beroende på vilka uppgifter som ska lösas, säger Anders Silwer.