Blotta rubriken indikerar att Must inte löser sin uppgift, nämligen att se till så att våra uppdragsgivare, regering/Regeringskansliet respektive ÖB, inte blir negativt överraskade. Alternativt att våra uppdragsgivare valt att göra andra bedömningar än de som vi presenterat. Men jag tror att författarna har rätt i att det är psykologiskt svårt att ta till sig oroande tendenser och obehagliga bedömningar som går stick i stäv med gällande politiska inriktning eller försvarets planering. Därför är det viktigt att de bedömningar som vi på Must gör är tydliga och att de levereras i så god tid att uppdragsgivarna har tid att vidta åtgärder. Det är också självklart att våra bedömningar görs med en hög grad av integritet – helt utan att snegla på vad uppdragsgivarna skulle vilja höra.
Utöver det som författarna tar upp sin skrift om risken för överraskning, finns det andra fallgropar. En av dessa har flera gånger berörts av talare under konferensen nämligen hur vi definierar vårt närområde och hur utvecklingen i detta närområde påverkar oss. Min uppfattning är att det finns en uppenbar risk i det att vi definierar vårt närområde alltför snävt och att vi därmed exkluderar sådant som är högst relevant för vår säkerhet. Flera talare har begränsat närområdet till Östersjön och dess strandstater inklusive Ryssland. Alltför snäv definition tycker jag. Risken är att vi blir överraskade av en negativ utveckling i till exempel Vitryssland eller Ukraina alternativt i området norr om oss i Barents/Arktis. Lyft blicken!
Vi gör nog också klokt i att fundera över om det finns en annan dimension av begreppet närområde än det gängse geografiska. I den globaliserade värld som vi nu lever i med ny teknik, nya flöden och nya kraftfält finns det också nya hot mot svenska intressen som inte känner några geografiska begränsningar. Närområdet är allt som kan hota våra intressen. Vi gör klokt i att inte begränsa oss geografiskt i våra tankar. Då minskar risken för att vi ska bli överraskade.