Efter att ha förtöjt i Cadiz på tisdagen så fick vi sova ut. Det var väldigt välkommet med en natts sömn efter en hård segling. Igår onsdag så hade vi lektioner i förtöjning och sjötermer av sekonden. Det var bra, då det är något som man kan koppla direkt till det vi håller på med ombord. På kvällen fick vi lövbiff och klyftpotatis till middag, tillagat av våra egna kocker. Det var otroligt gott, som det så ofta är här ombord. Inte många timmar efter middagen så hängdes hängkojerna upp och det förbereddes för natten. Det har blivit så ombord, att folk lägger sig mellan klockan 8-9. Det är märkligt vad trött man kan bli. Idag vaknade vi en timme senare än vanligt på vardagar, vilket var mycket uppskattat. Frukosten intogs och därefter följde en uppsnyggning innan det var dags för den första av två höjdpunkter under dagen. Vi åkte till ett marinmuséum som den spanska marinen bedrev, och det var roligt att få se lite historiska föremål och få höra hur man gjorde förr. Något som i alla fall undertecknad reagerade på var ett gammalt segelfartyg. Vår guide berättade att det var 1000 man i besättningen ombord, och att hela båten var runt 60 meter långt, och att det hade 144 kanoner. Per sida. Och vi som tycker att det är trångt här ombord, i ett fartyg på 34,4 meter men med bara 35 pers ombord. Plötsligt fick vi ett annat perspektiv på att leva trångt ombord. Och då har vi ändå inga kanoner som tar plats.

Väl tillbaka från museet fick vi lunch. Efter denna så hade våra befäl förberett en 4-kamp kvarteren emellan. Den första grenen gick ut på att man skulle slå några olika knopar, var och en för sig. Beroende på hur många i laget som klarade som klarade av att slå tampen så delades det ut olika många poäng. Svåraste utmaningen på den grenen var att slå en pålstek i ena ändan av tampen, och i andra änden göra en skotstek med nyck. Detta skulle göras bakom ryggen och på tid. Ju snabbare alla i kvarteret var klara och desto fler som hade gjort rätt så blev poängen högre som delades ut. Sist så skulle man, en och en, slå en nyckstek med ters på en tamp med ögla runt ett räcke. Samtliga i kvarteret utförde allt på ett korrekt sätt, men långt ifrån alla fick godkänt då tersen måste sitta tajt, annars kan den ramla ur knopet och fartyget komma på drift, och det vill ju ingen. Man lär sig av sina misstag.
Nästa gren var en utmaning där man skulle kasta ett kasttåg. Man skulle pricka ett område som markerade en kaj för att få en poäng, och mitt i en livboj som låg på kajen för att få maximala tre poäng på kastet. Jag, som saknar all form av bollkänsla, lyckades mot all förmodan att sätta mitt i prick på första kastet och samlade alltså då tre poäng till laget. Dom andra skrapade tillsammans ihop tre poäng. Men eftersom att vi i vårt kvarter är sex pers, och det finns andra som bara är fem, så fick vi lotta bort en persons insats. Den lotten föll på mig, och min fullträff var alltså bortkastad. Bara äran återstod, men det räckte för mig. Vårt lags sex poäng blev alltså tre.
Näst sista grenen var en frågesport där man tillsammans i laget skulle svara på hur till exempel en korrekt rapport från utkiken till Vakthavande Officer. Det var sex stycken olika fall som man skulle skriva ett ”korrekt manus” för, och det gick mycket bra för vårat lag på den grenen.
Sist så skulle vi på ett tampförhör. Vi i kvarteret samlades på trossbotten och vi fick sedan gå upp en och en, och beroende på om man tillhör för- eller storstation så fick man då tillhörande tampar. Man får namnet på en tamp, och så ska man ta sig till den tampen man tror är rätt och ta tag i den, och så går man vidare. Man får inte ta för lång tid på sig, för då får man namnet på näste tamp och man går miste om ett poäng. 10 tampar blev man förhörd på. Denna gren var vårt lag bäst i, med 46 rätt av 60 möjliga. John i vårat kvarter satte full pott!

Så vart alla grenar avklarade och poängen sammanställdes. Det var faktiskt väldigt spännande, då lagen klättrade upp och ner i ställningarna allteftersom att resultaten lästes upp, men slutligen kom det fram att kvarter två, dvs. det som Jag bor i, vann hela tävlingen med en poängs marginal mot kvarter ett. Lyckan var total. Efter att vi som vinnare korats blåstes det alle mans kaffe, och till det fick vi bokstavligen smaka segerns sötma med en oerhört saftig, söt och välsmakande melon.

En stund efter kaffet så splittrades vakterna. En del gick iland, en del gick och lade sig, men styrbords vakt som har vakten fick stanna kvar. Jag, som ville fira ytterligare, fick lov att med två andra ta den första turen i babords skeppsbåt. Det blev undertecknad, Linus och Filip J som fick ut och åka, och alla hann precis få köra en vända på fem minuter var innan någon hamnpolis började vissla och vinka åt oss. Vi körde tillbaka till Gladan och senare kom det fram, efter att hamnpolisen pratat med VO, att alla båtar i den hamnbassängen vi ligger i ska ha tillstånd att köra där. Även fast man är en liten skeppsbåt på fyra meter. Vi som var ute tyckte att det var lite snålt, men reglerna sade emot oss och vi fick åka och lägga oss igen vid Gladan. Alla tre som var ombord hade i alla fall fått köra en sväng var. Mer tid till detta kommer säkert att ges.

I morgon ska vi åka buss till Gibraltar. Alla utom en magsjuk ska åka med, och det ska bli väldigt roligt att få komma dit. Många hade hoppats på att få se det på vägen in till Medelhavet, men så långt kom vi ju aldrig innan bommen gick av. Vi ska åka på morgonen vid nio och komma tillbaka på kvällen vid 18:30. Hoppas att vädret blir bra.

Jag tror att nästan alla elever börjar få en viss hemlängtan nu. Den är kanske inte så påtaglig än, men den finns allt där. Folk pratar mer och mer om tvättmaskiner, långa sovmornar och spelkonsoler. Hur mycket av resan vi har gjort och hur mycket som återstår. Men också givetvis om er därhemma. Ni är saknade, och jag tror att alla tycker att det ska bli skönt att komma hem till er igen.

Vid tangenterna:
Albin Ljunggren (204)