Musikkårer

Kungliga Svea Livgardes Fältpiparkår / Livgardets trumkår

Kungliga Svea Livgardes Fältpiparkår är en frivillig musikkår vid Livgardet, kåren spelar musik på fältpipor, jägarhorn och trummor.

Huvuduppgiften är att tillhandahålla musik till Livgardets olika ceremonier som bland annat Soldaterinran, Regementets dag och Vaktparaden.

Kåren spelar även åt andra enheter inom Försvarsmakten och vid spelningar med militär anknytning utanför Försvaret.

Fältpiparkåren förvaltar genom att hålla kvar vid traditionella typer av instrument, musik och korrekt exercis ett militärmusikhistoriskt arv från 1800-talets svenska krigsmakt som idag ofta faller i glömska.

För mer information: www.gardesmusik.nu (nytt fönster)

Uppvisningsgrupper

Svea livgardes Musketerarkår

En frivillig sammanslutning, grundad 16 januari år 1994, som tagit till uppgift att gestalta Svea livgarde som det tog sig ut kring 1850 och har lagt ner stor möda på att gå igenom tillgängligt arkivmaterial för att återskapa uniformer och vapen så korrekt som möjligt. Uppvisningsexercisen bygger på 1846 års reglemente.

Svea livgardes Musketerarkår i vår tappning bildades 1994 och uppgår idag till cirka 45 musketerare. Kårens första utlandsuppdrag genomfördes 1996 i Baden-Württenberg och idag är vi väl kända internationellt. Kåren är ansluten till Riksförbundet för Sveriges Militärkulturhistoriska föreningar och anlitas regelbundet för PR-uppdrag åt Försvarsmakten.

Utrustning  bärs enligt 1858 års reglemente. Huvudbonaden är en så kallad käppi efter fransk förebild. Vid uppträdanden med kunglig närvaro byts käppin ut mot björnskinnsmössa med vit plym. Uniformen består av vapenrock och byxor av preussisk med kryssbandolär som färst för "patronkök" och "faskinkniv m/1848". Vapnet är en slaglåsmusköt.

Musketerarkårens program vid uppträdanden består av manöver (hur man flyttar militär trupp), eldgivningsteknik samt parad.

Svea livgardes musketerare uppträder också vid regementets ceremonier som soldaterinran och Livgardets dag. Därtill utför Svea livgardes Musketerarkår olika PR-uppdrag åt Försvarsmakten.

För mer information: www.musketerarkaren.se (nytt fönster)

Paradstyrkor

Grenadjärvakt

Benämningen grenadjär är känd sedan slutet av 1600-talet och betecknade ursprungligen en elitsoldat, beväpnad med den tidens handgranat, en liten kanonkula. För att kunna hantera granaten, som var fylld med krut och antändes med en brinnande lunta, hängde soldaten sin musköt på ryggen och då var den tidens bredbrättade hattar i vägen. Alltså infördes olika typer av mer eller mindre toppiga mössor för att underlätta.

Mössorna fick ofta en metallplåt fram, och pryddes så småningom även av skinn. Björnskinnsmössorna blev vanliga under Napoleonkrigen i början av 1800-talet.

Grenadjärvakt används i dag i Sverige vid olika statsceremonier, t ex vid riksmötets öppnande, statsbesök och audienser. Vid statsbesök paraderar ett grenadjärkompani på Slottets inre borggård. Vid sådana tillfällen och även vid audienser, paraderar en grenadjärvakt i slottets trappvalv. Grenadjärvakt förekommer också vid de kungliga akademiernas högtidssammankomster när Konungen närvarar. 

Grenadjärvakten består alltid av livgardister från Livgardet. De är då klädda i uniform m/ä och den särskilda björnskinnsmössan av modell 1823. Enligt traditionen skulle de första björnskinnsmössorna vara en gåva från den ryske tsaren Alexander till Karl XlV Johan.

Uniformen i övrigt består av vapenrock m/1886, byxor m/1872, skärp eller ammunitionsgördel, vita handskar och svarta marschkängor. Skärpen, av olika modellår beroende på grad, bärs av officerarna och ammunitionsgördel m/10 av soldaterna. Gördeln kan i vissa fall bytas ut mot vit livrem. På axlarna bär officerare epåletter m/1794-1895 av silver eller av cicelerad plåt beroende på vederbörandes grad. Epåletter för högre officerare (fr o m majors grad) har buljoner (fransar) av silver. Epåletter bäres endast till stor paraddräkt. Chef och fanförare bär även dagbricka m/1799 (ringkrage) runt halsen. Dagbrickan var till slutet av 1700-talet en internationell gradbeteckning för officerare och härstammar från de medeltida riddarrustningarna. Officerare är beväpnade med sabel för infanteriofficer modell 1899 medan soldaterna har gevär m/1938 med bajonett m/1896.

Drabantvakt

Benämningen drabant är känd från 1500-talets början och var titeln för en medlem av en furstlig persons livvakt. Redan Gustav Vasa hade drabanter i sin tjänst; de omtalas första gången i 1539 års hovordning. Under Gustav ll Adolf utgjorde drabanterna en organiserad kår om 200 man och Karl Xll ombildade år 1700 kåren till att bestå av enbart officerare där chefen för kåren hade generalmajors rang och drabanterna var kaptener. De utgjorde dels kungens livvakt men var även en slags kår av stabsofficerare. Livdrabantkåren upplöstes 1821. Traditionen väcktes till liv igen i samband med Oskar l:s kröning och vid Karl XV:s trontillträde 1860 då uniformer av gammalt snitt tillverkades.

Drabanter tjänstgör vid statsceremonier på Stockholms slott enligt Konungens bestämmande, vid statsbesök, statsbegravningar, trontillträden och dylika händelser, som t ex vid Prins Bertils begravning och Kronprinsessans myndighetsdag. Numera uttas drabanterna som regel från Livgardet De bär då Karl Xl:s eller Karl Xll:s drabantdräkt. Chefen för drabantvakten bär dessutom vaktbricka (ringkrage) modell 1700 och vit plym i hatten. Till drabantdräkterna bäres värja modell 1844, som är snarlik den gamla karolinervärjan.

Drabantdräkt Karl Xl består av livrock och byxor av sämskskinn, trekantig hatt, bröstharnesk (bröstplåt), svart halsduk, gehäng av sämskskinn för värjan, kraghandskar av skinn, svarta kragstövlar, sporrar och kartuschlåda (patronväska).

Drabantdräkt Karl Xll är sammansatt av livrock av blått kläde, gula byxor och i övrigt samma plagg som den andra dräkten, dock utan bröstharnesk. Dessa drabantuniformer benämns officiellt modell 1860 och tillhör Konungen och de förvaras på Kungliga Slottet.

Vid statsbesök tjänstgör 24 drabanter vid ankomstdagen t o m ankomstdagens galamiddag. Därefter är 12 man i tjänst dygnet runt, varvid fyra drabanter alltid står på post utanför gästvåningen. Den första besöksdagen bärs Karl Xl:s uniform och vid de följande dagarna bärs Karl Xll:s. Vid andra tillfällen bärs som regel Xl:s uniform. Av tradition används det gamla marschsättet med höga knäuppdragningar som åstadkommer det dunkande, taktfasta trampljud, som främst förknippas med den gamla ceremonin vid riksdagens högtidliga öppnande (före 1975).  

Beriden eskort

Kortege med beriden eskort ur Livgardets dragonbataljon används vid statsceremonier som statsbesök, riksmötets högtidliga öppnande mm men även vid andra ceremonier som till exempel Nationaldagen.

En kortege med beriden eskort kan bestå av en eskortchef (oftast chefen för Dragonbataljon) med adjutant och signalgivare, standarvakt med dragonbataljonens standar (2+4 man) följt av den första eskorttroppen (2+20 man). Därefter kommer vagnarna med förridare ur Hovstallet.

Vid ett statsbesök färdas Konungen med den utländske statschefen i den första vagnen och Drottningen med vederbörandes make eller maka i den andra vagnen. Vid främre vagnens högra sida rider chefen för Hovstallet, hovstallmästaren, och vid den vänstra en vakthavande major ur Dragonbataljon. Om även Drottningen med gäst färdas i vagn rider en stallmästare ur Hovstallet på den högra sidan och ytterligare en vakthavande major på den vänstra. Omedelbart bakom de Kungliga vagnarna rider polis följt av den andra eskorttroppen (2+20 man).