Infanteriet

Den traditionella infanteridelen, som ända sedan sitt grundande haft som främsta uppgift att skydda statschefens liv, räknas som den äldsta delen av Livgardet. Anorna går tillbaka till 1521, då ett uppror riktat mot den nordiska unionen valde Gustav Vasa till hövitsman och tilldelade honom en livvaktsstyrka som bestod av 16 dalkarlar. I och med att Vasa utropades till svensk kung och Stockholms slott föll i hans händer 1523, utposterades den utökade livvaktsstyrkan som kungliga drabanter runt slottsmurarna. Där har en livvaktsstyrka stått kvar till våra dagar under åtskilliga namnbyten, statsbesök, palatskupper och slottsbränder.

År 1618 byttes det tyska ordet drabant ut mot franskans garde, vilket sedan dess nyttjats i olika former såsom Kungl. Maj:ts Garde, Livgardet till häst och fot, Livgardet till fot och Svea livgarde. Parallellt med livvaktsuppdraget har förbandet haft en större styrka avsedd för infanteristrid såväl inom som utanför Sveriges gränser. Efter hand har denna styrka haft namn som Gårdsfänikan, Hovregementet, Gula regementet och Livgardesbrigaden.

Kavalleriet

Livgardets traditionella kavalleridel räknar sina anor tillbaka till år 1536, då flera ryttarfanor sattes upp i Svealandskapen enligt ett kungligt beslut. Detta innebar att ryttare och hästar under fredstid spreds ut på landsbygden och mobiliserades först i händelse av krig. Upplands ryttare omorganiserades 1667 till Livregementet till häst med syfte att bli ett kungligt elitkavalleri. Kavalleriet leddes framgångsrikt av Karl XI i slaget vid Lund 1676. Detta räknas som kavalleriets främsta historiska bedrift och därför högtidlighålls minnet av slaget vid Lund på årsdagen den 4 december.

Vid sidan av det beridna huvudstadsförbandet Livregementet till häst utvecklades efter 1772 ytterligare ett, vilket 1806 benämndes Livgardet till häst (K1). Detta kavalleriregemente inledde 1906 den beridna högvaktens era. Under 1800-talet delades det äldre Livregementet upp i flera olika delar, varav en döptes till Livregementets dragoner (K2) och slogs samman 1928 med Livgardet till häst (K1) och då antog namnet Livregementet till häst (K1). Efter ytterligare några namnbyten och omorganiserande till följd av att ridhästen snart avskaffades vid de stridande förbanden, kom nästa sammanslagning. 1984-1994 var K1 under namnet Livgardets dragoner underställt Svea Livgarde. Återigen var det ett eget förband efter 1994, men uppgick från och med 2000 helt i det nya Livgardet.

Den 1 januari 2006 tog chefen för Livgardet också över ansvaret för hemvärnsförbanden Dalregementsgruppen, Gävleborgsgruppen och Livgardesgruppen.

Internationell tjänst

Det första svenska uppdraget rörande fredsbevarande internationell tjänst i modern tid ställdes 1935 till Svea livgarde, vars kontingent bidrog till att bevara lugn och ordning samt bevaka valurnor under den spända folkomröstningen i Saar (som ligger mellan nordöstra Frankrike och västra Tyskland). Från och med FN:s bildande 1948 började Sverige skicka ut observatörer till olika oroshärdar, och 1956 fick Svea livgarde till uppgift att rekrytera samt utbilda Sveriges första FN-bataljon. Denna sattes in i Sinai. Därefter upprättades en så kallad FN-skola, som övertog all internationell utbildning. Skolan samlokaliserades med Svea ingenjörsregemente i Almnäs i Södertälje, tills detta förband lades ned och skolan slogs ihop med Livgardet från år 2000 då man också började flytta till regementet i Kungsängen. Skolan har sedan dess varit organiserad i två delar, Swedish Armed Forces International Centre (SwedInt) som driver kurser för såväl svensk som utländsk personal samt Internationella utbildningsenheten som utbildar förband inför deras kommande missioner.

Musiken

I historisk tid var signaler från till exempel flöjt eller trumma viktiga för samordningen på slagfältet. Alltsedan 1500-talets slut har militärmusik även nyttjats vid parader genom Stockholms gator. Livgardets olika föregångare utvecklade sina egna musikkårer fram till en landsomfattande nedläggning 1971, då den civila regionmusiken tog över deras funktion. År 1982 tog Försvaret åter ansvar för militärmusiken genom att sätta upp Arméns musikpluton. Livgardets dragontrumpetarkår startades 1990 sedan följde Arméns trumkår och Arméns musikpluton Norrland. Efter år 2000 samlokaliserades stora delar av Försvarsmusiken med Livgardet, och 2010 skedde en formell sammanslagning. Idag består Försvarsmusiken av de tre kårerna Arméns musikkår, Livgardets dragonmusikkår och Marinens musikkår (som är lokaliserad i Karlskrona).

Fanor och standar

Livgardet för till följd av sitt delade truppslagsarv officiellt två fanor och ett standar. Samtliga har vit duk som tecken på att de är kunglig liv- och hustrupper.

Regementsfanan har det stora riksvapnet centralt broderat. Mindre kungakronor i varje hörn visar att man är ett gardesförband. Kronan intill segernamnet ”Holovczyn 1708” visar att kungen personligen förde förbandet i strid på den platsen.

Dragonstandaret har det stora riksvapnet centralt broderat, och kronan intill segernamnet ”Lund 1676” visar att kungen personligen förde förbandet i strid.

Livkompaniets fana, syddes och överräcktes av drottningen Lovisa till Svea livgardes livkompani 1868. Därefter har kompaniet i kraft av utfärdad generalorder tillåtits föra fanan vid officiella sammanhang. Duken har kung Karl XV:s namnchiffer centralt broderad. 

Valspråk

Livgardets valspråk kan spåras tillbaka till en av 1686 års kompanifanor och lyder:
POSSUNT NEC POSSE VIDENTUR. Den ungefärliga betydelsen på modern svenska är: ”De utför det som verkar vara omöjligt.”

Halmkransen

Hela Livgardet är tillsammans med Livregementets husarer, K3 i Karlsborg, traditionsbärare av en symbol som föreställer en halmkrans. Ursprungligen förärades denna 1833 det numera nedlagda Livregementets grenadjärer för ”krigiska bragder” under stormaktstiden. Som igenkänningstecken hade då svenska soldater ofta burit en halmvippa i huvudbonaden. År 1895 tilläts även Livregementets beridna delar bära hederstecknet i form av en stansad hjälmplåt. Efter 2000 års sammanslagning fick hela det nuvarande Livgardet ärva symbolen. Som baskermärke bärs halmkransen runt det kungliga namnchiffret.