Indirekt eld innebär att man från ett vapen inte kan se det mål man skjuter mot. För att träffa ett mål krävs då ett system bestående av:

• någon som ser ett mål och kan fastställa dess läge,
• någon form av sambandsmedel (till exempel radio eller telefon) för att förmedla målets läge,
• och ett vapen som kan öppna eld mot målet

De vapen som används för indirekt eld kallas oftast pjäser. De definieras vanligen med diametern på eldröret (kalibern). Ju större kaliber och längre eldrör - desto längre kan pjäsen också skjuta.

Vad upptäcker målet

I artilleriet utbildas eldledare för att upptäcka och bestämma läget på målet. Läget anges med hjälp av ett koordinatsystem (x, y och z) på kartan. Eldledare finns i ett stort antal, både grupperade för spaning eller tillsammans med andra rörliga förband, till exempel skytte- och stridsvagnskompanier.

Det finns även tekniska hjälpmedel för att upptäcka och mäta in målen. Exempel på detta är signalspaning, flygspaning och mätning med radarstationer.

Sambandsmedel

När eldledaren upptäckt och bestämt målet måste detta rapporteras till de som ska skjuta. Allt från Telias vanliga telefonnät till radio används.

Det vanligaste är dock att eldledaren använder försvarets radio 180 med DART 380. Det är en radio på ultrakortvågsbandet, UKV. Den sänder digitalt med kryptering. En enskild radio kan sända upp till cirka 10 km, men flera stationer kan enkelt knytas ihop till ett nätverk. Tangentbordet heter DART (datarapporteringsterminal) och används för att skicka datameddelanden. I eldledarens fall är det läget på målet som är meddelandet.

Beräkning av projektilbanan

Vid varje kompani med pjäser finns en batteriplats. Deras uppgift är att räkna ut hur pjäserna ska riktas för att träffa målet. Batteriplatsen vet vilka koordinater pjäserna är grupperade på och får radiokoordinaterna på målet från eldledaren. De tar sedan hänsyn till olika faktorer såsom vädret (vindriktning, vindhastighet och lufttryck), temperatur i luften och krutet, jordens rotation samt uppmätta avvikelser i granatens utgångshastighet.

Resultatet av beräkningar blir ett inställningsvärde till varje pjäs med:

• laddning - det vill säga hur mycket krut som ska användas,
• bäring (kompassriktning),
• och elevation - hur högt eldröret ska riktas.

För att beräkningen ska gå snabbt används en SKER (skjutelementräknare). Om räknaren är kopplad direkt till en radio 180 och eldledaren sänder ett datameddelande från sin DART sker alla beräkningar helt automatiskt.

Pjäsen

När beräkningen av projektilbanan är gjord ställer man in det beräknade värdet vid pjäsen och skjuter det antal skott som eldledaren beställt. Innan detta måste pjäsen ha grupperats, vilket innebär att man har övergått från körläge med pjäsen dragen bakom en terränglastbil till att man är redo att skjuta.

Ett viktigt moment under grupperingen är parallellställningen. Det innebär att man ställer in exakt rätt bäring (riktning) på pjäsen. För att ta reda på denna bäring används en gyrokompass, monterad i bil, på pjäsens eldrör eller lös på stativ. Gyrokompassen har ett fel på max 1/10°.

Elden i målet

Artilleriet skjuter normalt spränggranater. En granat med 155 mm diameter väger cirka 45 kg. Normalt beskjuts en yta av cirka 200x300 meter. Om eldledaren vill flytta elden, sänder han bara iväg ett nytt datameddelande med det nya målläget.